Köldknäpp

Dikten kom till en söndag i januari på min vanliga entimmespromenad. Men bilden är av senare datum.

Han kändes i de tusende nålar som bet min kind
Han fanns i vart enda andetag i mina lungor
Han syntes i de två stolta snöänglarna vid pulkabackens fot
Han fanns i alla de gömda trädgårdslanden på kolonilotten
Han fanns i tankens fria rymd, utan riktning, utan krav
Han fanns i mötet med en granne, också han med röda kinder
Han kändes i varje arbetande muskel
Han fanns i den stolta johannesörten från i somras, som stack upp ur snötäcket
Han fanns i lukten av gödsel från gården i Kvarnbolund
Han fanns i rönnbärsklasarnas tjusiga snömössor
Han fanns i vinden över fälten, den vind som lekte med frostiga hårstrån som stack ut ur mössan
Han satt i miljoner knoppar hos träden, väntandes på vårens värme
Han hördes i knarret i varje fotsteg
Han fanns i miljoner gnistrande snöskristaller
Han fanns i "skogen" av palsternacksstänglar
Han glimmade till i Kvarnbos stolta röda kvarnbyggnad och kluckade i forsens lilla lilla lucka i snötäcket
Han fanns i hjärtats sång
Han syntes i leendet, ögonen och hördes i hejet på de två främlingarna på stigen
Han var en del av utsikten över dalen från Hågahögen
Han fanns i den svarta men frostiga nos hos en vovve som glatt hälsade min hand
Han lyfte koltrasten i flykten i sin jakt på föda
Han deltog i björktrastens fest på rönnbär
Han gav sig till känna i molnbanken som svepte in över dalen söderifrån

Vem Han är är upp till var och en.