Den frostbitna vitmossan knastrar krispigt på myren.
Och andra mossor lyser grönt i tjocka lager på blocken i skogen.
Träden ligger som plockepinn.
Och solljuset silas genom de granstammar som står upprätt.
Vi har tagit oss till favoritskogen, till Kantalupien!, uppkallat av oss efter den rika förekomsten av kantareller här. Förstås. I alla fall vid ett tidigare besök; nu är svampmängden rätt begränsad. Andra kallar skogen för Styggkärret. Åtminstone står det det på skylten till detta eminenta naturreservat tre-fyra mil nordost om Uppsala.
Tacksamhetstanken får mig osökt att associera till min senast utlästa bok: I tacksamhetens tecken av Patricia Tudor-Sandahl. Under rubriken Skönja livets hemlighet citerar hon en forskare, Sonja Lyubomirsky, och hennes åtta enkla slutsatser om hur vi bör leva ett bra liv tillsammans. Jag sammanfattar torsdagens skogsvandring med hennes punktlista:
1. Räkna dina gåvor
Och det är där i skogen så mycket: förutom mossan och träden även den friska luften, tystnaden och stubben jag sitter på. Ja, hela möjligheten att just vi får ta del av detta. Gratis åt alla, men ack så få som hittar till, eller som tar sig tid.
2. Var hjälpsam
Det är klart jag håller undan blöta, tunga grangrenar för den som kommer efter mig på stigen. Håller ut en hand för det stora klivet över blocket.
3. Lägg märke till små glädjeämnen.
Det är alla sinnesupplevelser vi erfar: tjäderspillningen, älgspåren, kungsfågelns höga pip, lukten av fuktig mossa. För att inte tala om fynden av ek där vid kanten av de speciella gluparna. Så oväntat där i barrskogen. Så vackra.
4. Tacka dem som har hjälpt dig på din väg
Ja, hit till skogen får jag tacka chauffören. Att jag är på den plats jag vill vara i livet får jag tacka alla vänner. Och kanske pappa, som la grunden.
5. Lär dig att förlåta.
Oj, den är svårare. Förlåter gör jag i hjärtat. I ett vidare perspektiv kanske vi borde förlåta de politiker som med sina beslut gör att orörd skog som denna och hotade arter försvinner från vår planet. Eller går sådant verkligen att förlåta? Misstagen är ju många gånger oåterkalleliga.
6. Fördjupa dina relationer till familj och vänner.
Detta är det som är kärnan, livet, och något jag gör varje dag: mötet är det viktiga och det gör man ju på ett riktigt bra sätt på en stubbe i skogen. Gärna med en kopp kaffe.
7. Var rädd om din kropp.
Funkar också mycket bra i skogen. Genom snår. Över block och myr. Uppför backar. Lagom flås. Och långt, långt från stadens gym men med långt vidare hälsobringande effekt. Mervärden. Inget medlemskap krävs.
8. Lär dig att se skillnaden mellan det viktiga och det oviktiga.
Valet var lätt: att åka till skogs med vänner eller att tillbringa ännu fler timmar vid datorn i mitt arbete hemmavid. När man har ett val tycker jag man ska fråga sig själv det: Vad är viktigt? Och styra sitt handlande utifrån sitt eget hjärtas svar.
Vi valde skogen denna torsdag.
Two roads diverged in a wood,
And I - I took the road less travelled by,
And that has made all the difference.
R. Frost. (1874-1963)
Den bit av Sverige jag älskar (apropå DN:s frågeställning på andra advent om det är farligt att älska sitt land).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar