Tid att städa, tid att vila

Jag lyssnar på P1. Förstås.
Kanalen får mitt högsta förtroende i de Novus-undersökningar jag deltar i regelbundet.
Jag är en tacksam deltagare, fyller lydigt och ivrigt i alla parametrar...

På Kulturradions OBS Essä brukar jag däremot inte lyssna så ofta. Häromdagen behandlade en skribent Elins Grelsson Almestads Fanny Ambjörnsens bok Tid att städa.
Vi tycks leva i en tid med motstånd mot det repetetiva, menar skribenten. Det är liksom mer ok att skapa något, något som syns, bullar, ett stickat plagg, än de där sysslorna som bara måste göras varje dag, som inte märks.

Men jag tänker tvärtom att det finns något vackert i våra sysslor. De tänkte jag särskilt på i fjällen också i somras, under vårt stugvärdsuppdrag.  Hemmavid har jag också en hel rad sysslor jag gör varje dag. Mest älskar jag att hugga ved! Sysslorna för mig blir, som skribenten i P1 uttrycker det, "en ritual som tryggar oss". 

Emellan sysslorna och data-arbete vilar jag. Och promenerar. Kombinationen funkar också: att promenera blir en slags vila. Mobilen hemma förstås. Då knyter jag an till ett tidigare blogg inlägg:

"Den som vilar får öron för de svaga signalerna som kommer inifrån."

Det och många andra kloka tankar formulerar Tomas Sjödin i sin senaste bok, Det händer när du vilar, en bok som jag redan nämnt här på bloggen.
Vi har tappat bort vilodagen, menar han. Ja, det är nog sant. Ständigt uppkopplade. Tillgång till shopping dygnet runt. Arbetet i mobilen. Veckan som inleds redan på söndagen med att besöka kontoret för att "komma ikapp lite"....

Vilan, menar Tomas Sjödin, är en plikt, en nödvändighet. Är det faktum att vi har glömt detta en av orsakerna till att vi mår allt sämre idag?

Sjukskrivningarna ökar.
BUP är överbelastade.
Ungdomar stannar hemma från skolan, ibland i flera år! (vittnesmål i Barnaministeriet från UR)
Stora grupper i förskolan. 1 vuxen med 11 barn från 1 år och uppåt var en uppgift jag tog del av nyligen.
Mamma och pappa fixar (betald) barnvakt för att få pusslet att gå ihop.
Folk blir utbrända.

Detta är ju inget nytt.
Men hur ska vi vända trenden?
En barometer för det samhällsklimat vi har i Sverige idag är två vittnesmål jag tagit del av nyilgen. Män som bränt ut sig. Gripande historier av Johnny i tv och av Kjell i radio. Tycker att det är extra värdefullt att det är just män som också berättar om följderna av det pressade tempo alla ska tvingas in i. Det är inte bara kvinnor som bränner ut sig, trängda och pressade från alla håll att ha det perfekta hemmet, den perfekta karriären, de perfekta barnen, de perfekta resorna, de perfekta vännerna och den perfekta kroppen. Allting samtidigt.