Hälsa skogen! eller Hälsa i skogen

Endast i västliga skogar: klockljung!

Säg hej till skogen.

Säg hej till Den inre skogen.  Din inre skog kanske. Nyss i ett alldeles eget program på tv.
Det är sant som någon säger där: att hur ska folk kunna besluta om hur skogen ska skötas om de inte vistas i den? Det blir ju ingen förankring!
Tycker det var fint att lyssna på de olika konstnärernas syn på skogen som resurs. Särskilt gillar jag Lars Lerins tankesätt. Och Helena Granströms. Jag har skrivit ett särskilt blogginlägg tidigare om hennes bok Det som en gång var.  Stark läsning. 

"Vi åtnjuter rätten att hugga ner skogen, men inte rätten att leva i den, eller i intim relation till den."

Spelar ingen roll hur många kalhyggen jag far förbi längs vägen, eller än värre, att gå över ett - jag blir alltid gråtfärdig över skövlingen. Hur länge ska vi fortsätta med denna galenskap?

Skog är ju så mycket mer än timmer.
Den är vila.
Den är andrum.
Den är dofter.
Den är prassel av vinden i trädkronorna.
Den är träd som ligger och sakta, sakta bryts ner av skogens alla invånare. I en riktig skog i alla fall, inte i en trädåker.
Den är okända stigar.
Den är bostad åt miljoner stora och små. Och åt en och annan eremit av Homo sapiens.
Men allt som räknas i stället är kronor.

Eldticka, tror jag det var...

Jag har ännu inte sett Kalles och Britas hälsoresa, men tror inte att skogens hälsoaspekt tas upp där. Det borde de göra.

Jag har heller ännu inte sett Landet lyckopiller. Tar de upp skogen som vägen mot hälsa? Jag måste vara ödmjuk här och medge att jag aldrig varit drabbad av depression, så jag vet egentligen inte vad jag talar om. Jag har alltid, alltid velat stiga upp ur sängen och möta en ny dag. Ändå kan jag inte komma ifrån att undra om alla de miljoner människor som tar lyckopiller har prövat gratismetoden skogen. I lagom dos tillsammans med promenader, utan lurar och skärm, mänskliga möten, även dessa utan skärm, och stillhet, ja utan skärm och ljud här med.

För jag skulle vilja lägga till skärmvila här också. Jag kan inte åberopa någon specifik forskning men det säger väl ändå sunt förnuft att det måste finnas ett starkt samband med vår psykiska ohälsa och vårt intima förhållande till mobilen? Jag står på mig med min gamla Nokia. Mår bra. Hjärnan får vila tillräckligt tror jag.

Det finns många skäl att ta en skogspromenad idag.
Ont om tid? Gå ner i arbetstid. Ytterligare en väg till hälsa.
Heltid är ingen naturlag.