Jag gick till skogs...

Idéerna sprudlar på promenaderna. Det gäller bara att komma ihåg dem. Vissa kan bli blogginlägg. En bok jag läst. Ett radioprogram som inspirerat. Andra kluriga listor att göra något kul av. När idéerna bli liggande utan att det blir nåt skrivande falnar glöden och inspirationen jag kände för en stund dunstar. Nu lider året mot sitt slut. Tid för eftertanke och reflektion men även blickar framåt. Ta nya tag.

Skogen - en utmärkt plats för funderingar för detta. Det ska ju inte vara någon prestation där ute, men jag tog med kameran, det var ju tillfälligt vackert vitt. Alltid blir det något att utgå ifrån.

Jag fick en fråga nyligen: Vilken naturupplevelse har betytt mycket för dig? Har tänkt mycket på det där. Har ju varit på en massa platser på olika sätt: vandrat, cyklat, tältat... men hur började det? Det som verkligen betytt något var nog barndomens somrar i Stockholms södra skärgård. Där kanske fröet såddes till min gröna bana.

 Jag hörde ett radioprogram om Thoreau. Gillar att han hade så många bra tankar på så många olika områden: enkelhet, samhällskritik, förhållande till djur och natur. P1 beskriver honom som en riktig citatmaskin. Jag kan bara hålla med. Jag försöker strö citaten här. Bloggrubriken är ju faktiskt inledningen på en känd strof av den amerikanske filosofen:

 I went into the woods because I wanted to live deliberately...

Barnkonventionen blir lag på nyårsdagen. Är det bra eller dåligt? Har skrivit en del om barnen också, på bloggen. Kan bli ett blogginlägg till. Gårdagens Vinterpratare i P1 tog upp ämnet också. Om adoptionen och artikeln i konventionen om att ha rätt att veta vem ens föräldrar är.

 Klimatorden är många i årets nyordslista. Jag hade tänkt ett eget inlägg om boken jag läser: Den obeboeliga planeten, av David Wallace-Wells. Tung av dystopiska siffror om framtiden.

Som ljus och glad balans: läser jag den underbara Galen i humlor, av Dave Goulson. Han gillar, liksom jag, konsten att själv kunna påverka i det lilla där man bor. För att allt det vilda ska trivas. En frände! Liten humlefilm.

Jag vill berätta mer om Svemester och min speciella Sverige-karta, den där varje prick motsvarar en plats i Sveriges avlånga land där jag gjort ett botaniskt fynd: kurser, både som lärare och elev, cykelresor, fjällvandringar, landskapsinventeringar, besök i sommarstugor, utflykter till naturreservat och nationalparker, ute på fältjobb - jag har sett så mycket av Sverige! Och det finns bara mer och mer att upptäcka. För ja, jag stannar på jorden, gärna i Sverige, flyger ej, åker tåg (trots sonens flygande yrkesbana!). Och nyordet tågskryt skriver jag gärna under på. I vår: Budapest!

Här är mitt (botaniska) Sverige. Hittills. Det kommer mer. Här finns uppenbart luckor att fylla!

Och här finns arter att förundras över. Vilken lav?

Eller bara njuta av. Enkelhet. Vinter - får vi någon sån i år??? Längtar efter skridskor!