Ode till Inula

Inula salicina - krissla.

Hon är sen.
Hon klär sig i praktfullt gult och grönt.
Hon står i tät grupp med sina likar i strandbrynet.
Hon syns, är rätt så högväxt, kanske en knapp halvmeter, ser lite vanlig ut, men är rätt så sällsynt.
När vi går in i högsommaren står hon där i gruppen, gula korgar. Ja, som en helgul lite gles prästkrage ungefär.

Underbart är alls inte kort - utan länge. Sent i november har visserligen guldet mörknat, men ett tränat öga kan ändå urskilja den täta gruppen av nu lite svarta huvuden.

Jag plockade in lite frö förut för att sprida ut denna sällsynthet. 

Inula är hennes namn. Inula salicina. Krissla. Ja, en släkting står i våra trädgårdar också.

För en tid sedan skrev jag Ode till Daphne. (anledningen till att Lommarens Daphne inte går i blom i år är en allt för kraftig röjning, som även var anledningen till mitt inlägg). Vår Inula växer vid samma strandlinje vid Lommaren. Jag hittade henne inte där, utan nyligen som en prick på Artportalen, en obs(ervation) från 2008. Lite sent av mig att upptäcka den först nu, för där har röjts flitigt varje år och jag har promenerat vid denna strand rätt många år nu. Så nu är frågan om jag kan skona den från röjning i år och i så fall om den finns kvar och kan gå upp i guldgul blomning i sommar.

Någon särskild doft har hon inte.
Men växten hyser några sällsynta gäster av sköldbaggar, som bara lever på Inulas vide-liknande avlånga, lite böjda blad. De är specialister! Att bladen påminner om vide kan man utläsa i det latinska namnet: salicina, från Salix för vide. Dessa blad gnager baggens larver i sig innan de förpuppas.
Så bevarar vi krisslan, bevarar vi sällsynta sköldbaggar. Allt hänger ihop.

Svartbent sköldbagge was here. 

Och apropå latin så sägs Inula komma från den sköna Helena i den grekiska mytologin. Växten sägs ha vuxit upp ur de tårar hon fällde då hon blev bortrövad av Paris

Inula är också en läkeväxt. Den har använts som sårört mot blåmärken och bråck, samt vid andningssvårigheter. Enligt Kerstin Ljungquists Nyttans växter.  Hon skriver att man kan kandera roten. Undrar hur det smakar.

Möter du Inula på Gotland, kallas hon kråkfötter, skriver Linné från sin gotländska resa.

På hans tid fanns Inula även i Uppsalas södra utkanter, men nu bor hon mest vid Roslagskusten och är vanlig på Öland och Gotland. I övrigt är hon sällsynt.

Så, innan du röjer dina strandsnår i sommar, särskilt om du bor i kalkrika marker vid Upplandskusten, giv akt på denna högväxta skönhet. Och glöm inte baggarna! Rädda mångfalden!