Grattis 10 år! Grattis 500 inlägg!

Det var här det började, då vi hade riktiga vintrar! Överfruset!

Min första bloggidé för tio år sen var att följa årstidernas växlingar i en gammal å-ravin med strömmande vatten, Kvarnbolund, i Uppsalas västra utkant, första inlägget här. Det blev många promenader, många bilder och ett och annat filmklipp.

Nu fyller Skogsliv vid... 10 år! Och 500 inlägg! Jag har lämnat Mälaren (bloggen hette förut Skogsliv vid Mälaren), för en betydligt mindre sjö, Lommaren.

Min senast idé är att låta publicera bloggen, i en riktig bok, med hård rygg. Sådant finns det tjänster för på nätet. Mitt namn på utsidan av ett bokomslag! Vore kul att förverkliga.

Under åren har det blommat rikligt på denna plats. Många utflyktstips. En massa vandringar. Resor i stort antal. Kopiöst med boktips men kanske inte så många direkta recensioner. En drös jobb-uppdrag har jag skrivit om. Och så klimat-tankar och naturvård förstås, och reflektionerna om livet i stort, i smått.

Jodå, man kan fånga blomster på snöfattig vinter också: Vinterbotanik!

Historia och flora i skön förening, på ett gravfält.

Och så katterna!

Saga på högre höjder.

Lite förvånande för mig själv är att etiketten "Samhälle" har kommit så långt upp på listan. Det bor en samhällsdebattör i mig! Och så hälsan - den är jag dagligen så tacksam för. Och kärleken förstås. Men hjärta och smärta, ångesten och tårarna, har jag lämnat utanför bloggen. Det får andra skriva om. Men samma år som jag tog steget att bli företagare (och bloggare), som jag skrivit om här, tog jag även kärleksprånget. Och det har jag aldrig ångrat! Länkat blogginlägg handlar faktiskt mellan raderna lika mycket om båda sprången.

Med trygg ek i ryggen, två fasta fötter i myllan, och någon att hålla sig i.

På tal om böcker. Just nu läser jag "den mest berömda av alla agentskildringar", John le Carrés Spionen som kom in från kylan. Har nog aldrig läst något av honom, men det var dags nu när författaren nyligen fått Palme-priset. Övriga böcker som väntar är:

En av böckerna, Jämställda, står för ännu ett favoritämne på bloggen: om barn, barns behov och Sveriges barnomsorg kontra friheten att välja att vara med sina barn när de är små, som Haro jobbar med. Hur väl rimmar Barnkonventionen med vårt system? Jag undrar stilla. Jag får utveckla det. Mina egna barn har under de år som gått blivit unga vuxna med en riktning framåt, uppåt, i livet. Och jag från tidvis rätt trött till en mycket glad och stolt mamma.

Så jag tuffar väl på lite till i mitt bloggande, så får vi se vad framtiden visar.

Och för att håva lajks får jag väl lägga till mitt bad häromdagen, inspirerad av radioreportaget i Godmorgon, världen i P1:

Tips: behåll mössa på och stå på ett sittunderlägg. Sen: ahh!