Gömda oaser i stan

"Svenska Turistföreningen bildades den 27 februari 1885 i denna byggnad".

Det kändes nästan lite andäktigt att stå framför den blanka mässingskylten i den ståndsmässiga trapphallen. Som hängiven fjällvandrare och trogen STF-medlem slogs jag av tanken: Jaha, det var här det började en gång, här stod Sverige-turismens vagga! Och här står jag en Sverige-turist, 125 år senare! Platsen var i det Gamla Stadshotellet på Trädgårdsgatan. Och vad gömde sig bakom dörren till gården? Plötsligt öppnade sig en av dessa undangömda oaser i stadsmiljö. Gul fasad. Roströda dörrar och fönsterramar. Ett gammalt frukträd. Svart stilrent räcke. Stilrena utemöbler vid varje dörr på den längsgående balkongen utmed fasaden. Alla färger förstärkta i den låga novembersolen.

Plats för alla, ej några få.

Men den denna oas är för de exklusivt utvalda i bostadsrätts-föreningen. Inte för oss. Men det finns alternativ. Man kan hitta en stunds vila i oaser mitt i stan. Nästa gång du går mot Skytteanum, nerifrån ån, tag vänster före valvet, gå in genom smidesgrinden och vidare in genom Atterbomska huset: Välkommen till Skytteanska trädgården! Den är visserligen i privat ägo, men står oftast öppen dagtid för den som längtar efter en stunds ro. Så stig på, sätt dig på bänken under den märkligt formade hängbjörken, känn hur de nedhängade grenarna skyddar dig från alla yttre faror. Stressen rinner av. Visste du förresten att röda lador står kvar mitt i stan? Här i Skytteanska trädgården finns en.

Från gatsten och skyltfönster till pittoreska lador är steget kortare än du tror.

Möt också en av stans grövsta lindar. Ett imponerade stycke! Enligt uppgift 5,4 meter i omkrets och centrala Uppsalas största träd. Ståendes under denna har man en fantastiskt underperspektiv mot den ju ännu mer omfångsrika Domkyrkan som utgör en fond av trädgården. Visste du att denna lind en gång var en del av en rad med träd som gick från Islandsbron upp till Domkyrkan? Inne på gården på Västgöta nation står en annan grov lind, en del av samma allé. Lägg platserna utefter en linjal på kartan så får du se.

Förbi linden, på väg till kyrkan.

Samma undangömda andrum ett stenkast från stadens larm är Klara kyrka i centrala Stockholm. I stället för att trängas på ett matställe, sätt dig med medhavd matsäck på kyrkogården, lyss till pulsen på lagom avstånd. Följ guidegruppens spända koncentration på guiden. Lyssnar du noga kanske du hör musik strömma ut inifrån kyrkan. Gå innanför dörrarna, sätt dig ner och njut av körens stämmor.

När höstvindar viner söker jag mig till andra centrala andrum inomhus. Som Wayne's coffee i Forumgallerian utanför LundeQ. Den trygga närheten till böcker. Folk i rörelse. Musik från klädesaffär. Espressomaskinens väsande i kaffebaren. Tid för stillhet mitt i vimlet. Som en annan Owe Wikström på sitt Fågelsången i stan sitter jag där och skriver. Med penna och papper. Jag tror jag delar hans syn på dessa platser som källa till stor inspiration. Många är de rader han skrivit utifrån café-horisonter i världen. Är det här jag ska bli författare?

Trots samma intensiva närhet till böcker har inte Stadsbiblioteket samma effekt på mig. Men jag drar mig nästan alltid helst dit när jag rör mig i stan. Jo, cafét där, Kardemumma, kan ha nästan samma verkan som platsen i gallerian. Ett härligt utbud bakom disken, Krav!, och ett lagom surr av latte-njutande cafégäster.

Bli vän med hängbjörken i Skytteanska.

Och Domkyrkan känner du väl redan?