Tre kilo flora

Hägg Prunus padus

Tjugo års arbete är till ända. Upplands Flora är nu ute! En tegelsten är den, tre kilo, men ett måste för alla med ögon för den vilda växtligheten i Uppland. Senaste gången som Upplands flora har kartlagts var 1929! Mycket har hänt sedan dess! På Upplandsmuseet i lördags var det release-party med föredrag, mingel och ett första försiktigt bläddrande i praktverket. En kungsänglilja, Upplands landskapsblomma, har sina givna plats på framsidan. Och där finns även Lena Jonsells namn, som har varit huvudansvarig för detta projekt som alltså sträckt sig över två decennier!

Jag hade under studietiden insupit kunskap om den västerbottniska floran. En bra landsända att börja i om man som jag var helt grön (!) på detta med vilda växter. Men det var kärlek vid första ögonkastet, blommorna blev sedan dess min bana. När sedan flyttlasset gått söderut till Uppsala fanns det mycket att upptäcka bara jag gick ut genom dörren. Hela världen var ny, en massa nya växter fanns att bestämma! I lokaltidningen fick jag nys om detta floraprojekt.

Brudbröd, backklöver och korskovall.

Jag fick en egen ruta, 5x5 km stor var den, och i den skulle man täcka in så många miljöer som möjligt, i varje kvadrant, fjärdedel av denna ruta. Min ruta hette Eda och låg öster om Lagga i Uppsalas östra utkanter. Jag for ut själv, ibland i sällskap med mamma som botanisk fältassistent. Vi gick längs diken och bryn. Vi såg åkerkanter och skogar. Vi botaniserade i hagar och lövskogar. I handen hade jag ett finurligt fältprotkoll/krysslista där 1066 arter fick plats på en A4! Det kan bara göras om man har förkortningar, på latin! Underlättade fältarbetet men krävde då att man var en fena på latinet!

Bara då och aldrig senare har jag träffat på nonnean, Nonea versicolor, som växte i en åkerkant i min ruta. Jag läser i den nu utgivna floran att den är först publicerad för Uppland av "Wittrock 1878, i Uppsala och väster därom". Idag är den "sällsynt i Uppland som helhet, men vanligare i och omkring Uppsala stad. 32 kartblad, 44 kvadranter." Det sista betyder att växten har i inventeringen noterats i 32 kartblad av totalt 748. I 44 kvadranter av totalt 2742. Och så finns för nonnean en utbredningskarta, liksom för 1100 arter som presenteras i boken. Totalt finns 2800 arter beskrivna!

Guckusko, stoltast bland orkidéerna! Foto: Anders Östlin

Det blev tyvärr bara två fältsomrar för mig i det praktiska inventeringsarbetet inom Eda-rutan. Dessutom ett lärorikt inventeringsläger i trakten av nedre Dalälven sommaren 1993 (det är därför jag av misstag står som tillhörande Heby i inventerarlistan). Vi lämnade staden på slätten och sökte lyckan utomlands. När vi sedan återvände två år senare fick jag möjligheten att jobba med inmatning av fältdatata och fick då en intressant inblick i den entusiasm som fanns därute bland alla floraälskare!

Så gör som Elsie Johansson så vackert uppmanar oss i förordet till floran (och som Mora Aronsson citerade på lördagens release): "Det uppländska kulturlandskapet med sin artrika och lågmälda flora kan därför inte och bör inte heller betraktas och bedömas ovanifrån, det är ett närhetens landskap som allra bäst utforskas krypande på knä."

Och för att bevara alla dessa blomster in i framtiden så får vi följa Ebbe Zachrissons uppmaning också (han har varit flitig inventerare och har också suttit med i redaktionen): Slå en äng! Jag skriver mer om ängsskötsel här.