När två miljoner svenskar (enligt radioprogram) inte vet var man slänger lågenergilamporna när de tjänat ut och felaktigt lägger dem i glasigloos, så riskerar de som tar hand om glaskrosset sin hälsa. De nya moderna lamporna innehåller nämligen det starkt giftiga ämnet kvicksilver (lamporna är undantagna det kvicksilverförbud som infördes 2009) och när ämnet frigörs i trasiga lampor så kan de förorsaka allvarliga skador på människan.
Nu har jag läst om detta i tidningen och hört om det på radio här, men utan ett egentligt klargörande i sakfrågan. Det är förvånande att konstatera att trots att detta är ett så utbrett problem så får inte läsaren/lyssnare ett tydligt svar på frågan: Så vad ska man göra med de farliga lamporna då?
Uttjänta lampor, både av ny och gammal sort, ska lämnas till en miljöstation (dit man allför oftast måste ta sig med bil).
Men du kan påverka i din närhet! Begär att din bostadsrättförening eller din hyresvärd förser ditt soprum med ett kärl för lampor, både gamla och nya, så kan lamporna komma rätt, glas-sorterarna slippa bli kvicksikverförgftade och så minskar vi transporterna. Men bäst av allt vore ju om lamporna kunde tillverkas utan farliga tungmetaller!
Ett annat radioprogram, Klotet i P1, handlade om vad vi kan göra med våra gamla kläder, eller ännu hellre köpa mindre, återvinna mera!
Fler frågor om återvinning får sitt svar här.
För övrigt sörjer jag Radio-eken på dess plats i stenöknen i Stockholm.
En ek kan växa i 300 år, leva i 300 år och sedan dö i 300 år.
En ek är naturens Grand Hotel, och kan ett vara hem för 2000 olika arter, både i död och levande ved!
Visste dem det, de som fattade beslutet och de som fällde den?
Varning för känsliga personer, se slakten här.
Hur kunde dem?
Inte såg den särskilt sjuk ut. Hade det inte räckt med att beskära kronan lite?
Varför väntade de inte på de sista arboristernas utlåtande om trädets hälsa?
Jag bara hoppas nu att trädliket kan läggas på en plats där en bråkdel av dessa tusentals arter (vissa mycket sällsynta) kan få fortsatt livsrum.
Men jag tror inte att dessa ek-invånare tålde luften i centrala Stockholm.
Denna Mörby-ek är i alla fall fredad som naturminne. Må den få leva länge än!
Jag skriver om en annan sorglig träd-död här.
Och så här i advent längtar jag nu efter snö, kyla och gnistrande isar....
Vad ska man tro, den varmaste hösten i mannaminne. Är det global uppvärmning vi ser eller bara normala variationer?
För ett år sen vid denna tid var det -25 grader nattetid!
Lycka till i Durban, alla klimatdelegater!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar