Inte nu igen...!

Katt- och höstmys-frid

Te. Bok. Tystnad. Höst. Mörker. Stearinljus. Och så katterna. Två stycken intill mig i soffan på kvällen. Det var höstmys, så som jag vill ha det. Du, Elsa, låg ovanligt nära din syster Rex, i vanliga fall brukar ni hålla distans. Ni båda konkurrerade om platsen på favoritfilten. Jag kunde bara sträcka ut min hand och gosa med din mage, din ljust bruna päls, när du kråmade dig i sömnen. Leka med dina tassar och smeka dina små trampdynor. Höra dig spinna. Ett gott liv som katt. Ett gott liv som kattmatte.

För det är klart att våra katter får gå ut! Här är det ju så lugnt, inget kan hända. Så för 3,5 år sen blev vår Eddie sjuk och fick avlivas på veterinärkliniken intill. Vi sörjde. Till sensommaren hittade vi dig, Elsa, en liten kattunge då, på en gård i Vattholmatrakten. Det var en fin kväll. Och du var fin. Snart var du ute och sprang hemma hos oss. Jo, du gick lite vilse ibland men hade ett halsband. Sen blev du kastrerad och id-märkt. Bråkat med Rex har du gjort, men för det mesta har ni trivts ihop.Och haft glädje av varann. Som vi med dig, Elsa!

Natten till torsdagen blev Elsa överkörd och dödad.  I vårt, som jag trodde, lugna område, utan snabba bilar. Eller? Det är ju en återvändsgränd, ingen genomfart. Men det var mörkt när det hände någon gång mellan kl 2 och kl 6. Såg du inte bilen, Elsa? Sprang du åt fel håll när du hörde och såg den? Hur snabbt körde bilen? Tack du kvinna som hittade Elsa. Död vid vägen. Bara ett stenkast från veterinärkliniken. Och tack vare id-märkningen fick vi ju veta. Ovissheten är värre. Även om nu sorgen är tung att bära. Filten är så tom utan dig, Elsa! Och vem ska nu krypa ihop i mina knäveck i sängen?

Vår fyrbenta vän, vi saknar dig! Vila i frid.

De enda som gläds lite nu är kanske småfåglarna vid grannens fågelbord...

Vila i frid, Elsa, i nya himmelska jaktmarker