http://vildvittransblog.blogspot.com/ Skogsliv vid Lommaren – betraktelser: Utmärkta ledord längs utmärkt hjul-led. Del 1.

lördag 4 juli 2015

Utmärkta ledord längs utmärkt hjul-led. Del 1.


Kristianopel - vilken historielektion!

Vi läser en liten skylt utanför Fredrikskyrkan i Karlskrona. Det berättas där att kyrkan är ett av många stopp på den långa pilgrimsled som går mellan vallfartsorterna Santiago de Compostela i Spanien och Nidarosdomen i Trondheim, Norge. På skylten läser vi om de sju ledorden för pilgrimsvandring. Det första är Andlighet. Och kyrkobyggnaderna i vårt land är en viktig del av detta.

Man kan rasta vid dem.
Man kan skydda sig från regnet vid dem.
Man kan beundra dem.
Det är utmärkta platser, i dubbel bemärkelse.
Man kan känna historien vingslag under valven. Om de är öppna vill säga. Känna samma valv inom sig själv. Som i Tranströmers Romanska bågar.
Man kan ta del av livsöden på de resta stenarna som omgärdar dem.
Man kan omfamnas av dem.
Man kan orientera med hjälp av dem. Behöver inte gå vilse. I dubbel bemärkelse.
Vi hittar hem.
Vi andas.
Vi hämtar kraft att fortsätta vår färd.

Hossmo - stod tryggt i regnet

Vi pilgrimsvandrade inte. Vi pilgrimscyklade. Och inte till Spanien, inte ens till Norge. Men det blev många raster invid kyrkväggar. Kyrkan i Tving var alldeles nykalkad och bländande vit. Där gassade äntligen solen för första gången på vår tvåhjulafärd runt hela Blekinge. Under flera kvällar hade vi fått ta på oss många lager för att inte frysa. Och på resan söderut genom Sverige med snabbare färdmedel utgjorde kyrktrappan i lä flera gånger ett skydd från de kyliga juni-skurarna.

Nykalkad och lika vit som ett grekiskt hus. Och himlen var blå. I Tving.


Åryd - kyrkorna är inte gamla i Blekinge, men vackra.

Tingstad och Hossmos kyrka förgyllde inledningen av vår resa. Tving, Åryd, Sturkö, Kristianopel, Backaryd, Näsum, Torhamn, Amiralitetskyrkan och många fler Tack vare er cyklade vi inte vilse. Mot era trygga väggar eller kyrkdörrar, i sten och av trä, lutade vi oss och vilade våra trötta cykelben. För att stärkta modigt fortsätta framåt på slingrande vägar. Tack för det.


Solen sken på Sturkö. Fika vid kyrkan. Förstås.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar