Det sjätte ledordet för en pilgrimscyklist är långsamhet. Ingenstans på nätet hittar jag historier om "vanliga" cykelsemestrar. Som vår. Det jag läser handlar ofta om extremprestationer som cyklister som korsar kontinenter, om Vätternrundan , ja, till och med att springa Vättern runt. Sommarprataren i förra veckan, Kanadas ambassadör i Sverige, hade i sin ungdom cyklat 500 mil på 40 dagar, ett snitt på 12, 5 mil om dagen.
Vi räknade inte mil. Vi samlade på upplevelser. Takten var tillräckligt långsam för att känna den tunga doften av blommande fläder och schersmin. Vi gick i uppförsbackarna i skogsbygderna och kunde då läsa på de små skyltarna om torparnas liv där i skogen för hundra år sen. Vilken bilist på dessa vägar hinner se och läsa dessa små pärlor?
Vi cyklade tillräckligt långsamt för att höra Mörrumsåns porlande strömmar. Och när vi stannade för att läsa ännu en skylt om historien i bygden längs den gamla banvallen föll min blick på något grönt och högvuxet vid åns vatten: en safsa! En ormbunke bara sedd i floran förut, en för mig ny växtart! Lycka för en botaniker.
En dag cyklade vi inte alls. Då utforskade vi istället under en hel dag Hanö, Blekinges exotiska ö med bland annat avenbokskog. Den största ljudupplevelsen där var stenarnas klirr i vågskvalpet vid solnedgången på Bönsäcken, ett rev på den nordvästra delen av ön.
Genom de små samhällena cyklade vi tillräckligt långsamt för att heja på lokalbefolkningen. Till och med få en pratstund här och var.
Och man kan cykla i ett Marathonlopp! Den erfarenheten gjorde vi i 21 kilometer söderut från Kristianopel. Vår fart på cykel var i takt med elitlöparnas takt springandes. På så sätt kunde vi följa en av löparna, en stark tjej, en av de främsta, under en längre tid, och se hennes sega men energisnåla löpstil innan vi sakta gick om på cykel. Hon tillhörde inte de som sprang veteran-SM i Marathon, det var helt klart. Det gjorde de andra.
Vid rökerierna vid kusten som vi passerade luktade det rökt fisk. Förstås. Mellan öarna tog vi säsongens första tur med en mycket långsam men mycket vacker gammal båt från 1868 som förbinder den blekingska skärgården i sidled. En bra turist-ide´, tyckte vi, och det sa vi också till kommunalrådet som också åkte med premiärturen. Rökta fisken blev verkligen en av många teman för vår 10-dagars-tur.
Vi sjöng långsamhetens lov längs 40 blekingska mil . Och det gjorde oss gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar