Utmärkta ledord längs utmärkt hjul-led. Sista delen

En plats som rymmer alla sju ledorden för en pilgrim:  Andlighet, Bekymmerslöshet, Delande, Enkelhet, Frihet, Långsamhet och Tystnad.  Engelska kyrkogården på Hanö.

Ända sen jag för över tio år sen var på en retreat över en helg har jag tänkt på detta med tystnad mellan människor. Det finns god tystnad. Det finns spänd. Och det finns säkert en rad andra sorter. Det sjunde och sista ledordet för vår pilgrimscykling är Tystnad.

Så mycket ord vi omger varandra med. Utan att vi tänker på det. En helg i tystnad fick mig just att tänka på det. Ibland behövs det ju - småprat mellan grannar, mellan kolleger är viktigt - men mellan två människor som är trygga med varann kan det vara vilsamt med göromål i tystnad. Medvetenheten höjs. Ibland på mina guidningar brukar jag uppmana mina deltagare att vandra mellan två stopp utan att prata. Då plötsligt hör man ju: fåglars sång, vindens tag i trädkronorna. Och sen pratar vi om det.

Man kan också göra de enklaste vardagssysslor till en meditation i tystnad. Innan jag skriver detta har jag i medveten tystnad plockat upp mina saker efter en dag i fält, vikt tvätten, diskat för hand, gjort i ordning mat och ätit den i den ljuva solen på balkongen och så avnjutit ett glas rosé. Och himlen målade upp ett drömläge för "moln-spotting", vackert ljusspel i de mörka moln som skred allt närmare.

På vår cykling älskade jag morgonstundens alla rutiner. Jag bestämmer mig för att stiga upp och göra mitt, under tystnad. Jag knölar ihop min sovsäck i påsen. Jag rullar ihop mitt liggunderlag. Jag plockar med mina saker, men utan att kommentera något till mitt kära resesällskap som gör sitt på sitt håll. Tältet. Maten. Jag mäter upp havregrynen till gröten. Jag vispar ihop lite torrmjölk. I sällskap behövs inte alltid ord. Våra blickar möts. Ett leende. Tillsammans sen under småprat delar vi vårt enkla morgonmål. Sen fortsätter vi mot det gemensamma målet - en dag på cykel.

Färden går österut genom skogsbygderna. Jo, vi passerar en rad blekingska städer, i alla fall i söder, men bäst gillar jag den tysta skogen. Kanske har vi medvind, kanske är asfalten ovanligt jämn eller backarna snälla, för vid slutet av dagen når vi kusten och Kristianopel. Men än är vi inte där. Dags för lunch.
Ulvasjön bjuder på tystnadsupplevelse. Det är bara en liten kort avstickare. Som ger belöning. Härlig utsikt från höjden över sjön. Efter avnjuten lunch och kaffe lägger vi oss på sittplatserna på de gamla stockarna. Släpper armarna löst åt sidorna. Blundar. Kanske en fågel flyger förbi. En fluga surrar. Annars tyst. Och en höjd medvetandenivå. Ett sommarkort. Bara vi, tystnaden och Blekinge runt som är vårt mål.


En helt annan typ av tystnad möter oss i den lilla, lilla bit av Skåne som vi passerar norr om Sölvesborg. Och järnvägstunneln där. Ett dyrt infrastrukturprojekt från år 1900 läser vi sen på skyltarna. Rälsen är borta. Men vandringen med cyklarna på banvallen som håller på att repareras genom denna tunnel är magisk. Nej, vi ropar inte. Vi lyssnar.

Genom tunnlar, över broar, över vatten, genom städer, längs åkrar och fält, i mål kommer vi. Till Nättraby, där färden började på midsommardagen. Där väntar bilen. Och godfika. Tack Ullis och Anders! Och tack Thomas för midsommarsillen och mycket mer.