http://vildvittransblog.blogspot.com/ Skogsliv vid Lommaren – betraktelser: En hyllning till skogen

tisdag 6 oktober 2015

En hyllning till skogen




Jag plockade ut en gammal pocket ur bokhyllan. Hade egentliga bara mossiga och lite gråtrista minnen av tidigare läsning av Ivar Lo-Johansson. Men det är ju det som är så härligt med böcker. Att läsa om dem är ju många gånger som att läsa en helt ny bok. Efter flera decennier av liv har jag helt nya perspektiv på författarens uppväxtskildring i Pubertet. Ivar Lo-Johansson söker sin tillflykt till skogen när uppväxtens förvirring blir alltför påträngande.

"Skog, Du min smärtas och ljuvhets hem under dessa år om kvällar, nätter och mornar, till Dig går min tacksamhet mer än den går till människor. Du blev mig till hjälpen genom vilken jag kunde se och förstora allt som jag behövde för min växts skull. Du blev min lärare och vän, min kamrat, den enda som jag kunde anförtro mig åt. Jag gav dig i utbyte mina löften om framtid, om storhet. Men jag sov också djupt och tryggt inne i Dig som hos en kvinna. Jag försökte uttrycka min kärlek i ord. Jag besjöng dig, efter allehanda förebilder, i svällande ballader, som senare skulle komma att trängas undan av ensliga skogsdikter av jämmerligt eget fabrikat. På papperet stannade mina svidande pekoral bara en kort tid, men snart nog kom det nya."



"Jag tyckte aldrig att jag nog väl kunde uttrycka ångesten och livsglädjen jag kände. Du var alltid värd mer. Det var genom dig jag kom att leva som i ett slags dubbelvärld. Bland människorna i deras gemenskap var jag som en sluten mun men ensam och i Dig blev jag en annan. Först hos Dig förnam jag en frihet  utan gräns och det var till dig jag överlämnade mig både i grubblet vid elden och i mina högtflygande dagdrömmar."

"I skogen stod min nattvard, om det var något som skulle kallas så. Altarrunden var för mig träden med vinden i kronorna. Vinet var det bruna vattnet i de bråddjupa skogstjärnarna och nästan övervuxna skogsbäckarna. Oblaten var mosslaggarnas odon som hade i behåll sin smak av kärret de vuxit vid."




Alla citat ur Ivar Lo-Johanssons Pubertet. 

Nej, detta är inga lingon, inte odon, utan hönsbär. Kanske inte från storskogen, men vackra ändå. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar