Den största lampa vi har...

Vår lampa...

I vår tidigare tideräkning - före Paris-dåden - så pratade man på radions Studio1 i P1 om något så banalt som hur man ska överleva mörka november. Nu har samtalsämnena bytts ut en aning. Minst sagt.

Men jag kunde inte släppa taget om det som en forskare sa i programmet, om betydelsen av dagsljus för att lättare orka med mörkret vi lever i just nu. I dubbel bemärkelse!

- Solen är den största lampa vi har!, sa han.

Jag kan bara hålla med. Just nu letar sig den bleka solen in i mitt kök och gör allt guldgult. Frosten ligger tjock på taken och i gräset. Den lär inte tina upp där idag med de här för oss ovanligt låga temperaturerna. Vi är inte vana än. Och Skåne fick snö före oss! Men utan snö kan isarna lägga sig sakta och jag kan börja längta efter skridkskoåkning! Mmm!

I radioprogrammet var överlevnadsprogram annars för november att planera in många roliga saker. Tända många lampor. Och jag bara väntade på utetipsen när forskaren sa detta om vår stora lampa.
Att bara gå ut. En kortare runda på lunchen om man har möjlighet. Men det har ju inte alla.

Ut i frosten! Här kattfot i frostkläder.

Klä på dig.
Känn kölden bita i kinden.
Hör de kvardröjande löven i träden rassla.
Se skymningen komma.
De första stjärnorna tändas kanske.
Fast idag var det mer månen som hängde tungt över stan när jag var på väg hem från skogen.
När vi gick i Gysinge såg vi bäverns härjningar längs vattnet. Och strömstaren niga i forsen.
Här hemma gläds vi åt silverklockornas drill från träden: sidensvansarna!

Snart tänder vi första adventsljuset.
Då blir det andra bullar.

Höstfynd att glädjas åt och förundras över:

Sitter några ekblad kvar och prasslar hos dig?

Den här eken har tappat alla blad.

... och det var längesen som det fanns smultron att plocka här.

Vi väntar till midsommar tills du blommar igen, du brudbröd!

Gå inte för nära, då blir vanten full av kardborrar...

Min höst ser ut så här. Bland annat.