Det var en gång ett Postverk...

Barn lär sig numera att skriva på skrivplattor i stället för i en skrivbok. I alla fall i vissa skolor. Om det här.

En personlig handsstil, de finns knappast längre när all kommunikation sker med bokstäver från tangentbord.

Och vad kostar inrikes portot i Sverige? Vet någon när det inte ens står valören på frimärket?

Och hur skriver man en adress på ett kuvert? Att detta inte är självklar kunskap ser jag när den yngre generationen vid något sällsynt tillfälle plitar namn, adress och postnummer på ett kuvert.

För att inte tala om avsändare. Vad är det?

Jag har gamla vackra avsändaretiketter kvar från en svunnen tid med brevskskrivning med min adress som fortfarande är aktuell. De klistrar jag fortfarande på de kuvert som jag trots allt skickar iväg då och då. Mest fakturor! Det ger klirr i kassan.

Men häromdan postade jag två brev av privat karaktär, med handskriven adress, fullständigt namn och adress, korrekt postnummer i min närmaste brevlåda. Döm om in förvåning när dessa två brev låg i min brevlåda dagen därpå. Med stämplat frimärke förstås. Men brevet nådde ej mottagaren!
Vilka är de som jobbar på posten nuförtiden sedan jag själv och Karl-Bertil slutat?
De anställda kan alltså inte längre skilja mottagare från avsändare.

Jag vill ha portpengarna tillbaka, herr generaldirektör för Postverket! Fast, ja visst ja, det heter visst postnord nuförtiden.

Ur led är tiden.