http://vildvittransblog.blogspot.com/ Skogsliv vid Lommaren – betraktelser: Blomma ut ur dimma eller Meningen med livet är 51

onsdag 1 februari 2017

Blomma ut ur dimma eller Meningen med livet är 51




Liten blomma på stort dimhöljt fjäll. Om ingen ser den, finns den då? Och kan något vara vackert även om ingen får syn på det? En filosofisk fråga.

Jag läste nyligen om en kvinna som satte sig två timmar varje morgon för att skriva, utan tanke på någon slutprodukt. Bara skriva om vad som helst. Vilken härlig tanke! Fritt flöde. Här på denna plats råder visst inre prestationskrav. Men när jag har min text ute, och mina bilder, känns det alltid bra. Oavsett antal läsare fortsätter jag skapandet på min plattform. Om livets glädjeämnen. Och resor. Och naturupplevelser och blommorna. Och böcker. Och hälsa. Om konsumtion, enklare livsstil och tankar kring klimat. Vissa ämnen har vuxit fram av sig själva under skrivandets gång: samhällsfrågor kring arbete och arbetstidfamilj och föräldraskap är några..

Och ibland skapas ett blogginlägg på promenaden till Kvarnbo, lite av en födelseplats för denna blogg. Årstider:

februari 2010

slutet av januari 2017

Min blogg fyller nu sju år - hurra! - kalas! Tänk vad många som nu ska komma på kalaset! Välkomna!

Apropå arbete ovan. Det finns ju mer värden i livet än förvärvsarbete; om min senaste inkomstkälla: airbnb -vill jag skriva. Internationell mötesplats i mitt eget hem. På drygt tre år - 51 gäster. Men från hur många länder? det blir något att utforska.  Nu senast kom kvinnan från Schweiz, mamma till utbytesstudenten boende i Flogsta. En rätt typisk gäst. Stannade några dagar. Tyskan flödade i köket, men inte med mig inblandad, utan med min andra mer långtidsboende hyresgäst. Att ha främmande i sitt eget hem?! Inga problem, säger jag. Berikande.

Man behöver inte dela rum med katten, men man får om man vill. Och om katten vill.

På biblan där jag skriver detta, med block och favoritpenna minsann, sitter två äldre kvinnor vid ett bord och administrerar projektet Låna en Uppsala-bo. Jag är själv utlånad sedan i november i fjol, av C från Burundi, 51 år gammal, precis som jag. Efter ha bjudits på gratis fika på Kardemumma vid första träffen har vi sen setts fyra gånger. Känns meningsfullt. Och samtidigt förfärligt att ta del av ett av alla många människoöden som nu hittat en tillflykt i vårt land, hon skild från egen familj sen över åtta år.  Det är svenska som gäller som språk.

Med bnb är det engelska, mitt "andra" språk sen åren i Nordamerika. Trots då omgiven av fet snabbmatskultur, sen tre decennier ännu kvar på matchvikten: 51.
Och man kan mäta framgång på andra sätt än höjd över havet: 51 cm över en meter står jag fast förankrad. Se bara på Linné, han vara bara 1.54 han.

Spretigt blogginlägg? Visst. Pennan får löpa på egen hand utefter raderna, i viss mån utan tanke på resultat. Hmm... Nåja. Viss redigering dock på tangentbordet. Kanske en slags innehållsförteckning i alla fall.

Nej, meningen med livet är inte 51. Douglas Adams menade att det var 42 (i Liftarens guide till galaxen). Jag hävdar att det är mindre än så, 2, helt enkelt.
Gäller i kärlek såväl som i familj och bland vänner.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar