Vandra, vandra - det är toppen!

Vi vandrade uppför.

Och nedför.

Vi vandrade genom rhododendron-skog.

Och under grova, ståtliga himalayatallar.

Vi vandrade genom byar.

Vi hälsade på de välklädda skolbarnen på väg till skolan.

Vi besökte skolor.

Vi böjde oss ner i beundran över främmande örter.

Vi pustade vid buddistiska tempel.

Och vilade under blommande körsbärsträd.

Och kanske sov en skvätt med huvudet mot ryggsäcken.

Vi beundrade terassodlingarna med allehanda grödor. Inte alltid lätt att veta vad det var.

Men ibland var det lätt: pumpor!

Vi hälsade på getter och kossor.

Vi njöt av luften och utsikten mot 8000-meterstopparna.

Vi peppades av Mukesh och Ang Dawa: Jam, jam! Bistare! Bistare!

Vår sherpa!

Vi kämpade med krånglande magar. Och förkylningar, ömmande knän och matförgiftning mm.

Vi utmanade vår rädsla över gungande hängbroar.

Vi svettades om dagen.

Och frös om natten. Mössor och vantar på! Och förhoppningsvis en bra sovsäck.

Vi värmde oss vid elden...

...och kanske vid varandra.

Vi blev väl mottagna av byarna.

Vi underhölls av deras dans och musik.

Vi försökte konversera på nepalesiska med vår värdinna.

Vi lekte, utan att behöva kämpa med språket, med barnen.

Vi blev mer än väl servade med mat och omsorg.

Vi packade våra dagsryggsäckar medan bärarna tog de tunga: hjältarna!

Vi drack kokat vatten, eller vatten med reningstablett som gav det klorsmak

Vi njöt av solens upp- och nedgångar.

Men vi såg också skräpet. Och fattigdomen. Värst var det i städerna.

Nepal är vackert, men fattigt. Här finns mycket att göra för att hjälpa det nepalesiska folket.