Små, små mikrodepressioner

Barnet ropar ivrigt till sin mamma eller pappa:


"Kom hit och lek."

"Jag vill att du är med mig en stund."

"Krama mig som bara du kan!"

"Släpp allt runt omkring. Här är jag, din yngsta dotter!"

"Kan jag inte få laga mat med dig?"

"Jag kan hjälpa till. Titta!"

"Jag kan!"

"Bara du och jag. Vad kul!"


Men mamma/pappa varken ser eller hör för de håller just nu på att uppdatera sin status på Facebook. Eller kollar hetaste hashtagen på Twitter. Eller vad man nu gör i sin "smarta" telefon. Och varje gång barnet ropar utan att få sin förälders uppmärksamhet genomgår barnet en liten mikrodepression, barnet ger upp, stänger av sina känslor.

Eftersom jag inte tar del av virala debatter på nätet så hörde jag om denna efterlängtade (!) diskussion första gången i måndagens ABC-nytt. Sen Rapport. Och så i Studio1 i P1 dagen efter, där en pappa diskuterar med en förespråkare mot förmynderi. Mikrodepression var det ord en läkare använde i Rapport-inslaget.

Man kan leva ett bra och rikt liv även utan nät och appar i fickan. Och friskt.

Jag rör mig inte så mycket i det offentliga rummet så jag ser inte detta fenomen med egna ögon så ofta, men jag skulle faktiskt högljutt vilja instämma i rubriken på det blogg-inlägg som inledde debatten, i alla fall till småbarnsföräldrarna:

"Lägg undan den där j-a mobilen!"

När jag var liten fanns inga mobiltelefoner att distraheras av i förälderns umgänge med sitt barn.

Men jag vet ändå hur det är att inte bli sedd som liten. Så det är inte alltid teknikens fel. Jag vet något om konsekvenser senare i livet. Orden ovan är vad jag själv hade velat säga till mamma eller pappa, då som liten.

Det var inte "politiskt korrekt" att gilla bullbak som jag gjorde när jag sen själv blev förälder på 1990-talet. Hemmafruns tid var längesedan passé. Det var så då och är väl så nu, fast värre: ut och jobba så fort som möjligt! Men jag bakade bullar. Och var hemma i fem år! Jag är så glad för det!

Jag hittar ett inlägg i mobildebatten i Metro. "Elin" skriver: "Prova att lägg ifrån dig mobilen oftare, jag lovar, du kommer inte att missa något, i alla fall inte något som är viktigare än livet här och nu."

Varför inte fråga barnen direkt vad de tycker om att konkurrera med en liten och platt fyrkantig vän till mamma och pappa? En programidé för Fråga Barnen i P1 kanske?

Man kan också se Svt:s Korrespondenterna för att få en inblick i vad det digitala livet gör med oss! Inte bara i relationen mellan barn och förälder. Nej, jag kommer aldrig att göra mig beroende.

Nu går jag ut i skogen. Utan mobil.